Barndomsfilmer

Pappa håller på att spela över alla gamla videoband till DVD. Kopplar videokameran till datorn och lägger sedan över det på DVD-skivor.
Hur som helst, vi har kikat endel på filmerna medan de lagts in på datorn och oj så mycket kul det finns! Har i och för sig sett det allra mesta innan (har ju lagt in det från videokameran till VHS-band tidigare) men endel är nytt. Har bla. hittat ett jätteroligt klipp på kusin M när hon var cirkus 5 år. Vi var på landet och hon babblar något ohörbart, och säger sedan "jag pratar på kinesiska". Vi skrattade så vi grät när vi såg det!

En annan sak som vi lagt märke till är mig. Shit alltså, jag är typ den som hörs och syns mest hela tiden och överallt. Det är inte klokt. När jag och H var små hände det ganska ofta att jag gick fram framför kameran då pappa skulle filma H. Snacka om linslus. Och jag pratade och nästan skrek iett. Och jag styrde och ställde, både med H och andra. Det är nästan så man skäms när man ser det idag.
Och som pappa sa, "hur kan du som var så vild och högljudd blivit så lugn?". Fick väl ur all energi då kanske. Vad vet jag.
Men de är verkligen ovärdeliga de där filmerna. Så mycket de betyder och så mycket man skulle missat om man inte hade dem. Jag minns inte mycket från när jag var liten, men jag har däremot fått se mycket genom dessa filmer. Ibland är det nästa så att man inte vet om man minns händelen själv eller om det är att man har sett det på film eller fått det berättat för sig.

När jag åt frukost idag spelade de "Som en bro över mörka vatten" på radio. Jag har inte reagerat så mycket på den förrut, men nu förknippar jag den med någonting och den får en helt annan innebörd. <3