Utbildnings"ångest"

Har "ångest" (okej, kan inte kalla det för ångest, men iallafall). Fick både telefonsamtal och brev om utbildningar jag sökt idag (KY-utbildningarna) och har blivit kallad på intervju. Den ena i Båstad och den andra i Karlskrona. Och det är här mitt problem kommer in. Turism & Service-utbildningen i Båstad är jag rätt säker på att jag inte vill gå, och sa till henne som ringde att jag var osäker. Så jag skulle få tänka lite, och höra av mig i slutet på dagen.
Jisses vad jobbigt det är. Även om magkänslan säger NEJ tvekar jag ändå. Tänk om jag ångrar mig? Fast, det vet jag nog att jag inte gör. Har liksom inte ett dugg sug efter att åka dit (till Norrvikens trädgårdar i Båstad) för att lyssna på studenter osv, samt gå på intervju. Och det borde ju betyda att jag inte är speciellt sugen på att gå den utbildningen. Har helt annan inställning till vissa andra utb. jag sökt.
Måste iallafall ta mod till mig och ringa.

Den andra utb. är pyskiatriutbildningen jag sökt i Karlskrona. Anledningen till att jag sökte den var att jag är lite intresserad av psykiatri. Tycker det är ett sådant (hur ska jag uttrycka mig?) outforskat, spännande, intressant område. Men jag vet att jag kan jobba inom psykiatri inom några av de andra yrken jag sökt utbildning till också. (en lustig mening, jag vet...) Jag är inte så säker på att det är själva "omvårdnaden" jag är ute efter. Utbildar jag mig tex till arbetsterapeut eller socionom (kurator osv) kan jag jobba inom psykiatrin också. Det är själva mötet med dessa människor som lockar mig, och de mötena kan ske när jag har de yrkena också.
Jag tror inte att jag vill binda mig till ett yrke inom psykiatrin, för så säker på att det verkligen är det jag vill jobba inom är jag inte.

Båstadinterjuvn är den 23 maj & den i Karlskrona är redan nästa tisadag (15/5) så jag måste höra av mig till Blekingen Tekniska Högskola snarast också.
Fan vad allt ska vara jobbigt...