Jag kommer att klara det

Pappa ringde tillbaka sen, och jag pratade lite med honom. Cyklade sedan bort för att möta honom och hämta bilnyckeln (som han hade tagit med sig...) Det är verkligen ingen bra dag för mig idag, för precis innan jag mötte honom var det en liten uppförsbacke, och där hoppade kedjan på cykeln. Märkte redan efter bara ett par meter att cykeln lät konstigt, men visste inte vad det var.
Så det blev till att gå hem. Som tur var är det inte långt hemifrån, och dessutom var/är fint och soligt utomhus idag.

Så om en halvtimme ska jag köra. Är lite nervös, men det var värre innan idag. Och jag vet innerst inne att det kommer gå bra. Som pappa sa "det är bara att köra precis som när vi var med" (när jag var på intervju och hela familjen hängde på och handlade i Outleten)
Likadant blev jag peppad av Emelies kommentar i inlägget nedanför. Jag har körkort, vilket är ett bevis på att jag KAN köra. Det är bara att ta det lugnt och ha god tid på sig.
Och jag kommer vara stolt över mig själv efteråt, och glad över att det faktiskt gick bra. (det får vi hoppas att det gör)