Why?
Vet egentligen inte vad jag ska skriva... Har inte hänt så mycket idag. Sov till 11.30, och har sett på ett inspelat Medicinmannen-avsnitt (förra veckans, då vi snackade extra länge med kusinerna i telefon, pga. deras NY-resa), läst Aftonbladet med bilaga, spelat The Sims 2 och käkat kolatårta (kanonsupergod!) & kollat när pappa skrapade sina lotter. Tyvärr blev det ingen vinst.
Varför behandlas barn olika av sina föräldrar egentligen? Kommer inte på så många exempel nu, men detta fenomenet är ganska vanligt i vår familj. Idag tex, då vi åt middag. Vi åt kotletter, och H skar ut en bit ur sin kotlett (typ en rund bit i mitten) och lämnade resten. Hon la den inte på sin tallrik, utan kastade tillbaka den på fatet där min kotlett och lite kokta grönsaker låg. Varken mamma eller pappa sa något, men jag reagerade och sa; "men lägg inte den där, där annan mat ligger. Lägg den på din tallrik eller på ett papper eller nått...", eller något liknande.
Sedan sa jag något i stil med att jag brukar aldrig få göra så, för så är det. Om jag tar ex. en biff och skär bort halva eller nått, eller inte orkar en halva (som jag inte rört, eller ätit av) får jag inte lägga tillbaka den bland de andra.
'Det är olika här förstår du', sa mamma. 'Joo, jag har märkt det', kläckte jag ur mig då. Ångrade mig dock efteråt. 'Kan du säga något mer som är olika?' frågade mamma då, och stämningen blev inte allt för bra. Och nej, jag kunde inte komma på något just då. Men som sagt, det händer ofta (eller GANSKA ofta) att H gör saker utan att någon kommenterar det, medan jag får kommentarer om jag gör samma sak.
Och det är SÅ otroligt tråkigt. Man blir så ledsen av sådan grejer. Men, det är bara att skita i det. M&p blir bara sura, och då är det inte kul...
Ska fundera på fler, liknande grejer. Återkommer då jag har mer exempel. :)
Vet egentligen inte vad jag ska skriva... Har inte hänt så mycket idag. Sov till 11.30, och har sett på ett inspelat Medicinmannen-avsnitt (förra veckans, då vi snackade extra länge med kusinerna i telefon, pga. deras NY-resa), läst Aftonbladet med bilaga, spelat The Sims 2 och käkat kolatårta (kanonsupergod!) & kollat när pappa skrapade sina lotter. Tyvärr blev det ingen vinst.
Varför behandlas barn olika av sina föräldrar egentligen? Kommer inte på så många exempel nu, men detta fenomenet är ganska vanligt i vår familj. Idag tex, då vi åt middag. Vi åt kotletter, och H skar ut en bit ur sin kotlett (typ en rund bit i mitten) och lämnade resten. Hon la den inte på sin tallrik, utan kastade tillbaka den på fatet där min kotlett och lite kokta grönsaker låg. Varken mamma eller pappa sa något, men jag reagerade och sa; "men lägg inte den där, där annan mat ligger. Lägg den på din tallrik eller på ett papper eller nått...", eller något liknande.
Sedan sa jag något i stil med att jag brukar aldrig få göra så, för så är det. Om jag tar ex. en biff och skär bort halva eller nått, eller inte orkar en halva (som jag inte rört, eller ätit av) får jag inte lägga tillbaka den bland de andra.
'Det är olika här förstår du', sa mamma. 'Joo, jag har märkt det', kläckte jag ur mig då. Ångrade mig dock efteråt. 'Kan du säga något mer som är olika?' frågade mamma då, och stämningen blev inte allt för bra. Och nej, jag kunde inte komma på något just då. Men som sagt, det händer ofta (eller GANSKA ofta) att H gör saker utan att någon kommenterar det, medan jag får kommentarer om jag gör samma sak.
Och det är SÅ otroligt tråkigt. Man blir så ledsen av sådan grejer. Men, det är bara att skita i det. M&p blir bara sura, och då är det inte kul...
Ska fundera på fler, liknande grejer. Återkommer då jag har mer exempel. :)
posted by Elin at 6:55 em
2 Comments:
Oj, vad det diskuteras just orättvisor hemma hos oss också. JAg vet ju inte hur dina föräldrar är, men oftast finns det en orsak till att man behandlar barnen olika - barn ÄR ju olika. Som vår åttaåring. Han slipper ofta äta mat han inte vill ha. De två äldre fick istället ofta sitta kvar länge länge vid bordet, tills de ätit upp. Orsak? 1) Åttaåringen är jättekänslig, kräks om han tycker att någon tuggar äckligt, så det känns inte bra att "tvinga" honom, eftersom vi vet att han kommer kräkas då. 2) När de andra var små var vi strängare helt enkelt, nu för tiden med mer erfarenhet har vi lärt oss att det kanske inte är så bra alltid att "tvianga" barnen att äta upp. Vad jag vill säga är att föräldrar sällan är orättvisa för att de tycker bättre om ett barn eller så, utan för att de har en tanke med det. En annan gång är de säker orättvisa mot H. Fast det är klart, om det bara är dig de är orrättvisa mot är det ju trist, men om du tänker efter riktigt noga kanske du kan hitta exempel på när det varit tvärt om. Ha det bra!
Aha: Joo, det kanske finns en orsak, men jag kan inte komma på någon som är tillräckligt bra. Till saken hör att det enbart skiljer 2 år på mig och H, så att det beror på erfarenhet tror jag inte. Och som du säger, det finns tillfällen då det är tvärt om, men de minns man inte lika bra!
Skicka en kommentar
<< Home