Lösnaglar

H hjälpte mig att fixa lösnaglarna igår. Efter lite klippning och filning blev det jättefint! Från början var de så långa att man nästan kände sig handikappad. Man kunde inte göra något alls, naglarna var i vägen. Det blir så när man inte är van vid långa naglar. Nu är de ganska långa, men jag kan göra helt vanliga och vardagliga grejer ändå. Precis LAGOM långa är de! :) Det enda är att det är lite svårt att skriva på tangentbordet. Av någon anledning slinter fingrarna (naglarna) och jag lyckas inte pricka rätt bokstäver hela tiden.
Har dessutom blivit lite blå på fingrarna, efter bläcket. Är lite svårare att hålla pennan också, med lösnaglar. Det är inte lätt att vara fin alla gånger! ;-)

L märkte det först i skolan, men även S och A tyckte att det var fint. Ovanligt med långa naglar på mig.
Hade enbart två lektioner, men fick stanna kvar lite mer än 30 minuter extra, då A tvingade mig. Hahaha. Hon har lektion 1,5 efter att vi slutat och tycker det är tråkigt att vänta. Hon registrerade mig på Smurfa, så jag får väl logga in där och ändra lite uppgifter som hon skämtsamt besvarade åt mig. ;) Sån är hon, lilla A. Inte ett dugg klok. Eller jo, det är hon visst. Tar allt med en nypa salt och humor bara. Det GÅR inte att ha tråkigt i hennes sällskap!

Börjar bli hungrig. Ska nog strax gå och äta. Kvällsmaten är framdukad och H har redan börjat äta. Mamma väntar dock på pappa, som ska komma hem från jobbet vilken minut som helst. Jag. Jag väntar eg. inte på nått alls... Har inte så bråttom, så jag väntar nog på m&p.

Ångrar så att jag inte tog något kort på balklänningen. Äger ingen digitalkamera (ännu), men hade med mig mobilen som det finns kamera i. Men den låg i min jackficka, som mamma höll i där hon satt i en fåtölj i närheten. Okej, nu låter det som om hon satt där och var utråkad, men det gjorde hon inte. Hon satt och väntade på att jag skulle byta om färdigt.
I alla fall, jag kunde inte ta något kort då jag inte hade tillgång till kameran. Och jag kände inte för att skutta ut, i klänning och allt, och leta fram kameran och ta ett kort på mig själv. Kändes inte så lägligt. Kändes också sådär småegoistiskt och som om jag tycket att jag var var vackrast och snyggast i världen och att jag ville visa alla det.