The future...

Dålig på att uppdatera känner jag. Händer inte så mycket. Pluggar lite engelska och natur, samt läser in oss lite mer på projektarbetet (drömmar + sömn) Ska ge gärnet och försöka bli klara under påsklovet. Får se hur det går. Orkar knappt tänka eller bry mig. Skiter faktiskt i hur det slutar också. Blir så lidande då man ska göra allt (det är fan 100p, som tar ETT ÅR att läsa) på fritiden. Inte någon schemalagd tid alls. Och är man tre stycken som samarbetar är det alltid någon som inte kan, eller som har en massa annat på G.
Och sedan är man ju inte allt för bra på att prioritera PA heller. Blir ju så då det "är länge kvar tills det ska vara klart" Men det kryper närmare. Deadline är 24 april. Och det är inte långt kvar. Suck.

Blir så trött på H. Hon gapar och skriker, blir skitarg och håller på. Bara man tilltalar henne bryter det ut. Jag bad henne bara kolla på mig lite, efter att mamma sagt något om hennes smink. Ville kolla vad hon menade. Men H blev skitarg, skrek och slog till mig i ryggen. Sedan sprang hon upp och sa något i stil med "Sluta påpeka hela tiden" Och jag hade inte sagt mer än "Kolla hit lite..." Suck. Tur att jag kan hålla humöret i styr iallafall.

Oh. :/ Är kanske nära här? Norremark? Är ju ett skogsområde där, bakom Ica Kvantum & Coop Extra. Usch så otäckt.

Var något mer jag skulle skriva, men minns inte... Så går det då man gör en massa annat, samtidigt som man bloggar. Not good.

Har prov/läxförhör i engelska imorgon. Är ett häfte med ord i olika meningar som vi jobbat med lite. Och nu är det test på de allihop, 142 stycken för att vara exakt. Kan översätta dem från eng-sv, men inte tvärt om. Tror det beror på att jag har dem i meningar då, så är det mycket lättare att komma ihåg vad de betyder!
Korsningsschema-läxförhör (genetik, DNA, arv) idag också. Inte pluggat nått alls, mer än läst igenom det någon gång. Går inte att plugga in hur man löser sådana uppgifter, bara kolla lite hur olika egenskaper ärvs.

Funderar mycket på hur det ska bli här framåt. Det går inte undvika. Fan. Det skapar (inte, men nästan) ångest. What a fuck are going to happen? Känns helt uteslutet att få ett jobb faktiskt. Så krasst är det... Men jag vill, orkar inte och känner inte för att plugga. Även om det känns som om det är det (främst) pappa vill nu. Han anser väl att det kommer bli lönlöst att leta jobb, och försöker glida in med små förmaningar om det ena och det andra hela tiden, men jag är benhård. Vill inte, har ingen motivation. Och då går det varken att leta utbildningar eller söka. Har man ingen motivation till att läsa tycker man inte att något alls låter intressant. Så är det bara, och det går inte att tvinga sig till det heller. Och det varken vill eller kommer jag göra.

Men jag undra verkligen vad som kommer hända i resten av mitt liv. Tänk om jag aldrig får någon motivation, och om jag aldrig kommer fram till vad jag vill? Hjälp, det är läskigt att tänka så.
Jag vill så gärna veta vad jag vill, och ha roliga och klara planer framför mig. Men det har jag inte, och det måste jag väl på ett eller annat sätt acceptera. Men det är så... Man blir så avundsjuk på dem som vet och som genomför det. Allt verkar så roligt och så bra och så lyckat! *djup suck*
Men jag hoppas väl på att det ger sig. Någon gång. Men det känns akut. Måste ju både har försörjning och ha kul.