Varför är det så?
Blir bara en snabb uppdatering idag. Har suttit och läst massa bloggar, och tiden har runnit iväg. Ska se på TV om en kvart, och hade tänkt kolla SÅ mycket grejer innan dess, men det lär jag ju knappast hinna. :)
Matteprovet gick sådär idag. Eller jo, det gick hyfsat bra. Har haft tankarna någon annanstans de senaste dagarna, så jag har kanske inte varit så jättefokuserad. Visst har jag tränat, men allt har inte fastnat. Men tillräckligt mycket har nog fastnat ändå.
Skäms nästan lite, men jag minns att jag var mycket mer ledsen då S dog. Känns så elakt mot M, att jag inte är lika ledsen nu. Känns så... konstigt... att man inte är mer ledsen. Det känns liksom okej, även om jag självklart saknar henne, och tanken att jag aldrig, aldrig mer kommer att få träffa henne och hålla henne i famnen gör mig sorgsen.
Fast nu när jag tänker på henne, och inser att hon inte kommer tillbaka, blir jag ledsen. Fast det är inte så att jag går runt och är ledsen hela tiden, som med S. Jag undrar SÅ vad det beror på... Usch, det känns så taskigt mot M, och DET gör mig också ledsen och gör att jag saknar henne mer.
Nääe, nu blev det svamligt. I ena meningen står det att jag inte är så ledsen, men i nästa mening så står det att jag är det. Knasigt.
En sak är klar; när jag tänker på henne och ser bilder på henne saknar jag henne, men det tar inte upp hela mitt sinne. Jag är inte jätteledsen hela tiden.
Men M, I miss you and I love you!
Blir bara en snabb uppdatering idag. Har suttit och läst massa bloggar, och tiden har runnit iväg. Ska se på TV om en kvart, och hade tänkt kolla SÅ mycket grejer innan dess, men det lär jag ju knappast hinna. :)
Matteprovet gick sådär idag. Eller jo, det gick hyfsat bra. Har haft tankarna någon annanstans de senaste dagarna, så jag har kanske inte varit så jättefokuserad. Visst har jag tränat, men allt har inte fastnat. Men tillräckligt mycket har nog fastnat ändå.
Skäms nästan lite, men jag minns att jag var mycket mer ledsen då S dog. Känns så elakt mot M, att jag inte är lika ledsen nu. Känns så... konstigt... att man inte är mer ledsen. Det känns liksom okej, även om jag självklart saknar henne, och tanken att jag aldrig, aldrig mer kommer att få träffa henne och hålla henne i famnen gör mig sorgsen.
Fast nu när jag tänker på henne, och inser att hon inte kommer tillbaka, blir jag ledsen. Fast det är inte så att jag går runt och är ledsen hela tiden, som med S. Jag undrar SÅ vad det beror på... Usch, det känns så taskigt mot M, och DET gör mig också ledsen och gör att jag saknar henne mer.
Nääe, nu blev det svamligt. I ena meningen står det att jag inte är så ledsen, men i nästa mening så står det att jag är det. Knasigt.
En sak är klar; när jag tänker på henne och ser bilder på henne saknar jag henne, men det tar inte upp hela mitt sinne. Jag är inte jätteledsen hela tiden.
Men M, I miss you and I love you!
posted by Elin at 7:27 em
2 Comments:
Det där med att du inte gråter lika mycket denna gång.
Kan ju bero på att du faktiskt innerst inne visste om vad som skulle hända och har förberett dig mentalt och därför kommer det inte lika många tårar, men sen så var du aldrig med där hos vet som du var då S gick bort.
Kan ju vara därför.
Men du älskar ju dem lika mycket ändå.
det komemr ju perioder då du tänker mer eller mindre på henne, men hon kommer alltid finnas där i ditt hjärta.
kram
Du har så kloka tankar Camilla! ;-) Men jag tror nog som du, att det kan bero på att jag var mer inställd på hur det skulle sluta, samt att jag inte var med på djursjukhuset. Det är ju en märklig och obehaglig miljö i sig.
Kanske kan det spela roll att det var andra gången. Jag visste på ett ungefär hur det skulle kännas efteråt. Jag var beredd.
Strunt samma, huvudsaken är att jag inte kommer glömma henne, och att hon vet att jag saknar henne!
Skicka en kommentar
<< Home