Usla backningar

Skrev alldeles nyss ett ganska långt inlägg, men så slocknade datorn. :/ Den brukar tyvärr göra så. Ahja, får börja om på nytt!

Var ute och övningskörde på förmiddagen. Gick inte alls bra. Övade på att backa och parkera i pakeringsrutor på olika sätt i ca. 40 minuter, och lyckades få massvis med motorstopp. Jag som ALDRIG brukar få det. Åh, då blir man irriterad. Hahaha.
Vet inte varför det gick så dåligt idag, om jag var dåligt fokuserad eller om det berodde på att jag inte körde något förra helgen. Man tappar mycket om man inte har kört på ett tag (2 veckor sen sist) Men det är bara på't igen nästa helg. Eller vi får HOPPAS att jag hinner köra något, då vi på lördag eftermiddag/kväll styr kosan neråt landet, mot Polenfärjan!

Usch. M. Jag ska inte skriva mer om det här nu. Det är kanske inte så kul för er att läsa... Men ögonen är igenmurade och man ser hur hon höjer huvudet varje gång hon tar ett andetag. :( Jag far så illa av att se henne. Får se vad veterinären säger imorgon (pappa åker dit med henne innan jobbet) Jag hoppas så innerligt att han/hon säger att 'Tyvärr har vi gett henne fel antibiotika (ska visst finnas flera sorter), men här har vi den rätta. Prova den!'
Men innerst inne känner jag att så är inte fallet. Men hoppet är det sista som överger människan, brukar det heta.
Har haft henne uppe idag. Haft henne i knät och klappat henne. Men efter en stund hoppar hon ner, och sätter sig en bit bort.
Vet inte, men det känns som om hon har det bäst nere i buren i källaren. Känns grymt att säga så, och lämna henne ensam och sjuk där, men jag tror faktiskt att hon vill ha lugn och ro. Där nere kan hon fokusera på andningen, medan det här uppe är så mycket mer intryck. Vi petar på henne, och hon andas häftigare då vi krånglar med henne och medicinen. Hon vet vad som väntar, och hon uppskattar det inte.

Och nu ska vi iväg till helgen också. Lever hon då, känns det inte SÅ roligt att lämna henne. Inte i det här skicket. Det GÅR inte. Vet inte hur det här ska sluta, men det ska bli det som är bäst för M. Hon ska inte behöva lida bara för att vi vill ha henne kvar. Givetvis vill vi ha henne kvar, men då ska hon må bra och inte lida.

Gick förresten åt skogen med mina helgplaner. Hehe. Inget pärlande, inget Sims och ingen designuställning. Men så är det. Får se, kanske startar Sims en liten stund nu!