Skön dag på stan
Det är så mycket som går trögt just nu. Att söka jobb känns typ lönlöst, när man inte ens får ett svar att de har fått min ansökan. Hittar inga bra, passande jobb att söka heller.
Att jobba på hotellet känns bara jobbigt. När man väl är där känns det helt okej, men när man vet att man ska jobba känns det bara… suck. Och man tröttnar efter ett tag. Men man måste kämpa på. Och då lönen dimper ner i brevlådan är det kul. Så jobba måste man, annars blir det inga pengar!
Körandet går… inte så bra. Känns som om jag stampar på samma ställe hela tiden och det är också jobbigt. Har kört med pappa idag, men det känns inte som om det går bra. Övar och övar, men det går bara inte att få in det. Och då är det bara det första (lätta?) grunderna.
Allt är bara depp. Det känns som om det aldrig kommer att gå.
Samtidigt vet jag att jag inte får eller ska ge upp. Jag måste kämpa. Men det känns som om jag inte är van vid att allt går emot mig såhär. Jag har lätt för att plugga och det har aldrig varit några problem med att fixa skolan. Så jag är väl kanske bortskämd med att allt bara går bra. Men även måste det väl finnas motgångar…
Men dagen har över lag varit bra, och när jag har annat att tänka på känns allt bra & jag är glad.
Var nere på marknaden med mamma. När vi stod där och kikade gick det förbi en man so pratade i mobil. Han sa något i stil med ”Men jag kan ju för fan inte se var du är”. Då var det en man som stod ganska nära oss som ropade ett namn, och ”mobilmannen” reagerade. Sedan var det inte mer med det.
När vi lämnade torget träffade vi på mammas kompis C. Vi stod och pratade och av någon anledning (minns inte om vi hörde något, eller såg, eller hur det gick till) märkte vi att det skett något inne på Pressbyrån. Det samlades folk runt omkring och det var två killar/män som brottade ner en annan på marken. Såg inte hur han såg ut, men bredvid stod ”mobilmannen”, arg och irriterad. Han hytte med nävarna och såg riktigt arg ut. Det hade antagligen skett ett snatteri, och mannen de fått ner på marken hade troligtvis snattat tidningar (såg senare en av väktarna ge en bunt tidningar till en annan ) och var vad vi tror den andra mannen från torget.
”Mobilmannen” hade nog inte gjort något, eftersom de släppte honom. Stod kvar en stund, och sedan kom två polisbilar. ”Mobilmannen” hoppade efter ett tag in i bilen, och den andra mannen hade de tagit in i butiken en stund innan. De såg verkligen mysko ut, och både jag & mamma la märkte till dem på torget.
Hur som helst, vi gick sedan vidare till Konserthuset, jag, mamma & C. Hennes yngste son E hade varit där och sjungit då det var pensionärernas dag idag. Stod och väntade ett bra tag, och under tiden fick vi se när de dukade fram kakor och en smörgås på varje tallrik. Skulle tydligen vara omkring 800 personer där!
Sedan gick vi alla fyra och åt lunch på Bröderna Blom. C & E hade planerat att gå och äta och då hängde jag & mamma på. Åt bakad potatis med skagenröra. Sååååå gott!
C hade kollat på ett par stövlar som vi skulle med och kika på. Gick först till en annan skoaffär, där hon hittade ett par kanonfina och sköna skor. Men de fanns inte i rätt storlek, och på väg till de stövlar hon tittat ut genade vi över Åhléns. Som av en slum såg jag exakt samma stövlar som hon provat i föregående affär. Och de fanns i rätt storlek! Helt sjukt :) Jag tror verkligen på ödet! Hade vi inte gått från torget vid den tidpunkten hade vi inte träffat C, och hon hade kanske inte gått till skoaffären och sett de stövlarna!
En härlig dag på stan hur som helst. Nu ska jag snart se på TV! Såg ”Bonde söker fru” tidigare idag, och de skulle träffa de utvalda tjejerna. Alla bönderna var sjukt nervösa och den ena sa något i stil med ”det enda som kan hända är att man dör. Annars är det inget farligt” Det ska jag tänka på när det kör ihop sig. Det är eg. ingen fara, allt löser sig och det värsta som kan hända är att man dör. Smart bonde!
Det är så mycket som går trögt just nu. Att söka jobb känns typ lönlöst, när man inte ens får ett svar att de har fått min ansökan. Hittar inga bra, passande jobb att söka heller.
Att jobba på hotellet känns bara jobbigt. När man väl är där känns det helt okej, men när man vet att man ska jobba känns det bara… suck. Och man tröttnar efter ett tag. Men man måste kämpa på. Och då lönen dimper ner i brevlådan är det kul. Så jobba måste man, annars blir det inga pengar!
Körandet går… inte så bra. Känns som om jag stampar på samma ställe hela tiden och det är också jobbigt. Har kört med pappa idag, men det känns inte som om det går bra. Övar och övar, men det går bara inte att få in det. Och då är det bara det första (lätta?) grunderna.
Allt är bara depp. Det känns som om det aldrig kommer att gå.
Samtidigt vet jag att jag inte får eller ska ge upp. Jag måste kämpa. Men det känns som om jag inte är van vid att allt går emot mig såhär. Jag har lätt för att plugga och det har aldrig varit några problem med att fixa skolan. Så jag är väl kanske bortskämd med att allt bara går bra. Men även måste det väl finnas motgångar…
Men dagen har över lag varit bra, och när jag har annat att tänka på känns allt bra & jag är glad.
Var nere på marknaden med mamma. När vi stod där och kikade gick det förbi en man so pratade i mobil. Han sa något i stil med ”Men jag kan ju för fan inte se var du är”. Då var det en man som stod ganska nära oss som ropade ett namn, och ”mobilmannen” reagerade. Sedan var det inte mer med det.
När vi lämnade torget träffade vi på mammas kompis C. Vi stod och pratade och av någon anledning (minns inte om vi hörde något, eller såg, eller hur det gick till) märkte vi att det skett något inne på Pressbyrån. Det samlades folk runt omkring och det var två killar/män som brottade ner en annan på marken. Såg inte hur han såg ut, men bredvid stod ”mobilmannen”, arg och irriterad. Han hytte med nävarna och såg riktigt arg ut. Det hade antagligen skett ett snatteri, och mannen de fått ner på marken hade troligtvis snattat tidningar (såg senare en av väktarna ge en bunt tidningar till en annan ) och var vad vi tror den andra mannen från torget.
”Mobilmannen” hade nog inte gjort något, eftersom de släppte honom. Stod kvar en stund, och sedan kom två polisbilar. ”Mobilmannen” hoppade efter ett tag in i bilen, och den andra mannen hade de tagit in i butiken en stund innan. De såg verkligen mysko ut, och både jag & mamma la märkte till dem på torget.
Hur som helst, vi gick sedan vidare till Konserthuset, jag, mamma & C. Hennes yngste son E hade varit där och sjungit då det var pensionärernas dag idag. Stod och väntade ett bra tag, och under tiden fick vi se när de dukade fram kakor och en smörgås på varje tallrik. Skulle tydligen vara omkring 800 personer där!
Sedan gick vi alla fyra och åt lunch på Bröderna Blom. C & E hade planerat att gå och äta och då hängde jag & mamma på. Åt bakad potatis med skagenröra. Sååååå gott!
C hade kollat på ett par stövlar som vi skulle med och kika på. Gick först till en annan skoaffär, där hon hittade ett par kanonfina och sköna skor. Men de fanns inte i rätt storlek, och på väg till de stövlar hon tittat ut genade vi över Åhléns. Som av en slum såg jag exakt samma stövlar som hon provat i föregående affär. Och de fanns i rätt storlek! Helt sjukt :) Jag tror verkligen på ödet! Hade vi inte gått från torget vid den tidpunkten hade vi inte träffat C, och hon hade kanske inte gått till skoaffären och sett de stövlarna!
En härlig dag på stan hur som helst. Nu ska jag snart se på TV! Såg ”Bonde söker fru” tidigare idag, och de skulle träffa de utvalda tjejerna. Alla bönderna var sjukt nervösa och den ena sa något i stil med ”det enda som kan hända är att man dör. Annars är det inget farligt” Det ska jag tänka på när det kör ihop sig. Det är eg. ingen fara, allt löser sig och det värsta som kan hända är att man dör. Smart bonde!
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home