Nära målet

Har redan tröttnat på skolan. På allt som ska göras här framöver och allt som hänger i luften.

Men det är TRE månader och ca. 2 veckor kvar. Och det är inte länge... Fast samtidigt känns det som om det är en evighet dit. Och jag har tröttnat på skolan. Vill sluta nu på direkten. Eller jag skulle kunna gå dit, men inte allt jädrans arbete som måste göras. Att bara tänka på allt som ska göras, prov, uppsatser osv, får mig att gäspa. Orka, orka, orka.

Jag tror att det är vetskapen om att det är så himla nära målgången nu, som gör att jag tillåter mig själv att tröttna. Tillåter mig själv att erkänna att jag har tröttnat, att det ska bli förbannat skönt att få ett slut på det här och att det är SÅ FRUKTANSVÄRT TRÅKIGT!

Hade jag ex. gått i tvåan, och haft 1 år och 3 månader och 2 veckor kvar, hade jag med all säkerhet inte kännt samma trötthet. Då hade jag innerst inne vetat att det är långt kvar, och att det bara gäller att kämpa på. Likadant om jag gått i ettan. Nu är det så nära så att det går att vara trött på skiten, och ändå orka sista biten.

JAG VILL SLUTA! :) Jag vill ha sommarlov, och göra vad jag vill. Okej, jag gör allt för att få jobb, och kommer nog inte ha sommarlov i den bemärkelsen något mer i mitt liv, men jag kommer vara fri från SKOLAN. Slippa plugga, och det är DET som räknas. Ska iofs plugga körkortsteori i höst, men det är inte samma sak som att skriva uppsatser i religion, läsa tråkiga svenskatexter, lyssna på pratsam lärare i filosofi som bara maler på hela lektionerna, läsa engelskaglosor eller skriva jämförelser mellan olika religioner.

Ska läsa i engelskaboken nu, och sedan se American Idol. Tycker de har lite många uttagningar där, längtar tills själva tävlingen börjar.

Förresten så var matteläxan inte alls kul idag. Trött, och fattade nada. Prov den 10:e. Ska nog gå bra, ORKAR bara inte PLUGGA. Men det är ju inte långt kvar, så det gäller att KÄÄÄÄÄÄÄÄMPA. Det är snart över. Bara lite, lite kvar. Kom igen, det är bara en kort sträcka kvar. Du klarar det galant. Varför skulle det inte gå?! :) Är så det brukar låta i idrottsliga sammanhang. Nu får jag vara min egna coach!